brist på mat

rubriken i brevet är gynekologisk cellprovskontroll i östergötland, och på den sekunden det tar att läsa igenom brevet hinner jag glömma det sista barnmorskan sa till mig, nämligen vi skickar ut brev till alla oavsett svar på provet. så givetvis var allt normalt och visade ingenting. pust. men den sekunden!

den här veckan har jag varit hemifrån mellan sju på morgonen och nio på kvällen, varje dag. dels pågrundav praktik men också lite annat. det mesta helt roligt men nu är jag totalt tom i huvvet. och lite ont. kan bero på att jag bara hunnit intaga frukt och knäckemackor och en halv tallrik soppa idag, på cirkus femton timmar. det var det värt.

och tack sötaste sektionen för tacket. det värmer! och inget hade gått om inte alla hade bidragit som de gjort.

gårdagens fundering
vad är egentligen en insats? vad är ett bistånd? vad betyder det enligt lagtext? är det skillnad på insats under utredning och efter beslut? räknas insats under utredning som gynnande beslut, och blir det inte tokigt då om det sedan beslutas att bistånd inte beviljas? eller?

dagens reklam
peking pride

rosor, normbryteri och olika komman

förra helgen var det alla hjärtans dag. det ena jag minns från den dagen var högläsningen på natten. det var det finaste. det andra jag minns är rosorna på restaurangen. ni vet, såna fantastiska alla-hjärtans-dag-rosor som restaurangen så originellt tänkt att de ska dela ut till gästerna under kvällen. alltså till tjejerna. hela idén är för mig förkastlig, är tanken att hon ska gå runt och låtsas att hon fått den av sin kille resten av kvällen för att det är så "det ska vara" enligt nån konstig norm? men åkej, kör till för den här gången. vi var nio personer som kom till restaurangen. vi får åtta rosor. varför? för att fucking bara tjejer får och endast challe räknas som kille. är det alla-hjärtans-dag-fin-gest - nej det är mobbing! var vi hans harem som han skulle bjuda på middag eller!? jag blev så arg så jag sa att nej jag vill inte ha rosen om det är så. arrrg. jag blir upprörd när jag tänker på det. ibland undrar jag hur folk tänker. seriöst.

i helgen är det rfsl-skolinformatör-utbildning. har varit en väldigt bra dag med bra info och många bra diskussioner om olika sätt att se. en fundering jag fick som jag faktist inte tänkt på tidigare är kring transvestism, i förhållande till normbrytande kläder. var går gränsen och vem bestämmer när det är transvestism och inte vanligt normbryteri? givetvis är det personen själv, men det är inte det som är frågan. det jag funderade kring är mer allmänt. en tjej som klär sig i stereotypa manskläder och kanske uttrycker ett typsikt manligt kroppsspråk och/eller beteende kategoriseras ofta (både av andra och sig själv) som butch eller liknande. en kille som klär sig i stereotypa kvinnokläder (som klänning) och kanske uttrycker ett typisk kvinnligt kroppsspråk ses ofta som transvestit. var ligger skillnaden? och ja, jag vet att skillnaden ligger i hur vi ser på tjejer och killar och att det är lättare för tjejer att passera såna könsnormer. men det är ändå en intressant tanke att nån har kommit på att det ska kallas transvestism och inte bara en person som skiter i normerna för en stund och klär sig i det den mår bra i. och att det kan vara så olika för tjejer och killar. och när är det det ena eller det andra? det tåls att fundera på. indeed. förstår ni vad jag menar?
eller är jag ute och cyklar?

nu måste jag lägga mig och fundera på komma ut-processen med komma på, komma ut, komma in. för det ska man tydligen. för min del är nog komma på det mest centrala, även fast komma ut ständigt är närvarande och komma in kan betyda så mycket olika.

man ska vara glad om man får vara glad ibland

jag har varit frånvarande och det har sina orsaker. solen skiner och våren är här? praktik, tjafs, möten varje (!) kväll i tre veckors tid, avhopp och undran vad som egentligen borde prioriteras i livet. mitt liv. ni vet, med våren kommer inte bara sol utan även vårdepressionen. det hör liksom ihop. och jag kan undra varför jag alltid blir lika förvånad när allt helt plötsligt kommer över mig.

man ska vara glad om man får vara glad ibland.

och ibland är jag glad. när det planeras på hög nivå, när jag tänker på fantastiska föreläsare och heta människor eller hänger med knasiga människor med konstig (bra!) humor. när människor inte är långsinta, trångsynta eller aviga. utan engagerade, avslappande och har högt i tak. när jag tänker på moa svan, oxytocinpiller, sexdagarna, klientsamtal och dans. jag blir imponerad av människor som får sina drömjobb och får ställa ut sina verk. då blir jag riktigt glad - det ger tillbaka energi.

varför finns inte ett enda klipp med moa på youtube, sånt gör mig besviken. hanna, förstår du nu skillnad på folk och folk - apropå att lägga ner saker och ting.

reklam för fulheten, som nu finns som bok. me like!

snurrande, stickande och misstankar

idag har jag lämnat mitt livs första cellprov. det är en stor dag för mig ska ni veta. och nu ska jag berätta för er, kära vänner, hur det var. hur det faktist är, på riktigt.
för det första så gör det inte alls ont. det känns knappt.
för det andra så knipsar de inte av nåt, som många tror, utan de bara snurrar runt lite.
för det tredje så tar det ungefär tre sekunder.

jag passade på att lämna blod när jag var på sjukhuset. under det besöket kunde jag konstatera att
för det första så hjälper inte plåster mot nålsticket.
för det andra så har de inga strumpor som belöning i norrköping, och de har inte värt mycket annat heller som är värt att nämna, så jag saknar uppsala lite.
för det tredje så hade de heller inga vegmackor utan bara mackor med skinka, så om jag hade svimmat hade jag fått bara juice. fast systern sa att det skulle ordnas.

och idag såg jag två vänner, eller typ bekanta, som vad jag tror och misstänker kan vara gravida. we'll see in a few months.