nostalgi efter femtio dagar

tjugoåttonde april skrev jag mitt senaste inlägg, det är ju faktiskt hela femtio dagar. det ska firas med en nostalgitripp och dedikeras till allas vår orup. jag lyssnar till han nu - på spotify - för jag har spotify nu. wow! och jag har skype. wow!

sitter på tåget mot uppsala och funderar på vem sim bestämde att det till de ljusturkosa/gröna väggarna och den grå klädseln skulle vara beige gardiner. alla vet ju att grå och beige inte passar ihop, även den som tycker att more is less. punkto sluto. i min nya lägenhet ska jag inte ha grå och beige ihop iallafall, däremot ska jag alla andra färger i hela världen. för jag söker lägenhet och om någon vet någon som har en lägenhet eller på annat vis vill ge mig behövlig information så är det mycket välkommet!

jag har ett jobb, det är nog inget vidare. jag har en lägenhet där ingen vill bo.
jag kommer hem ibland, det är ett ensamt land.
jag börjar vänja mig, men inte får jag nån ro.
men när hon ringer mig, och säger mig. allting kommer att ordna sig
och när hon tar min hand.

det har varit väldigt mycket farande på sistone. fara hit och fara dit - men alltid lika trevligt. och bästaste johanna har ju blivit stor och tagit sjuksköterskeexamen och ojoj. disa for till canada och pau far till thailand och hanna vill fara till asien med. bär alltid mer er dessa visdomsord: åh jag kommer hem ibland, jag har varit borta.

dagens upptäckt är att jag har en finne mitt i tatueringen. mitt-fucking-i. och grejen är att jag faktiskt har tänkt på att det borde hända nångång och att det inte är så konstigt med tanke på all helosan - ändå är jag helt förtvivlad. jag kan knappt tro på att det händer, jag som snart vart i alla länder. varför just mitt i på det svarta. tänk om jag klämmer bort färgen eller typ gör ett sår som läker helt snett - eller vad som helst! gaah.

fan det här är faktist världens sämsta blogginlägg. vad hände med min röda tråd? helvetes. jag skyller på att alla bokmärken är hemma på dk. och för att även genier är dårar ibland. för att förtydliga så kommer två fina rader som visar på hur orup inte bara är ett geni utan även total dåre. värre än mig.

bevis 1.

hon kanske inte tror , att under där hon bor
där finns den hon ska leva med
men så en vacker dag , så känner hon som jag
och vi ska va på väg till någon annanstans

bevis 2. 

hon slutar jobbet klockan sex och går direkt därifrån till telefon.

hon säger att hon är på väg och går direkt därifrån.

/.../
jag hör steg i trappan och jag vet vem. jag vet vem det är.
jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar.
och jag väntar ännu, hon kommer, åh jag vet att hon kommer.
men hon är väl sen, något sen.
hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.

avslutningsvis vill jag använda mig av en av orups bästa texter
- ever! och som jag äntligen fått använding för. den syftar inte
till nåt särskilt, inte mer än till livet själv och för att det är
otroligt tillfredsställande att vara dryg och kunna använda sig
av orup på samma gång. det är livet.
som en kärleksgåva, från mig till dig. 

jag vågar inte sova länge, hon ligger med min bäste vän.
jag vågar inte tro på någon, hon ligger med mina bäste vän.
jag vet var hon går, jag vet vad hon gör, men jag gör ingenting och jag säger ingenting.

vem är det som ligger med min bäste vän? det avslutade lördagens
nattsamtal oss emellan, sådär halvsju på morgonen.