ångest.
å ena sidan så mår jag helt bra efter en dag av fasta. jag har liksom inte tagit stryk ännu.
å andra sidan så har mina kompanjoner hoppat av och det känns ju mindre roligt. finns ju ganska många personer men också en del skrivet som talar emot att fastan funkar. jag tror i och för sig inte att det är farligt för mig att äta frukt och grönt i sju dagar, däremot känner jag tvivel nu kring om det verkligen funkar. alltså om syftet kommer uppnås.
visserligen skulle jag kunna se det som en utmaning istället - men det blir ändå inte samma grej.
fan. jag såg ju fram emot det. och jag är jäkligt envis så jag får ju kramp i magen av att "ge upp", som det känns, efter första dagen.
hjälp. hur ska jag göra?
fortsätta och se vad det ger för verkan, om det blir nån verkan? jag kommer som sagt inte dö...
se det som en mjukstart och övergå till riktig fasta, med fruktjuice, vatten och örtte i typ tre dagar? det känns sjukt mycket jobbigare - fast en klar utmaning.
eller skita i det och eventuellt ta upp det sen igen, med riktigt fasta? fast när liksom?
goda råd - någon?
och ja, jag mår bra.
lite småhungrig men inte så farligt. mest vårkänslor.
bara för det får ni ingen närmare rapport om intag och hälsa.
ps. jag fortsätter åtminstone imorgon med i väntan på råd. ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
klart du ska fortsätta!
dessutom (men jag har ju ingen erfarenhet av fasta) så tror jag inte att man märker om syftet uppnås...det här med att rensa ur all slagg. det är ju inte som att man skiter ut en stor klump av det (och tur är väl det)
men fortsätt, iallafall några dagar, det är nog rätt intressant att se hur man reagerar på det. (empan tyckte det var så bra för hon fick så himla mycket tid till annat, som hon annars la på att laga mat)
så jag tycker det vore väl värt att prova. skit i att dina polare har mesat ur.
btw tänkte jag ringa dig ikväll och säga typ samma saker o fråga hur det går.
puss!
och
heja frida!
heja frida!
Skicka en kommentar